Startsidan







































 
Start

Multiresistenta bakterier, MRB

MRSA

  • meticillinresistenta S. aureus, PBP muterat - i övrigt mkt heterogen grupp
  • innebär resistens mot penicilliner, cefalosporiner och karbapenemer (imipenem), ibland även mot andra ab
  • inte mer patogen än andra stafylokocker, ger upphov till samma typer av infektioner
  • tidigare mest nosokomialt problem, sprids numera även i samhället
  • allmänfarlig sjukdom, skall smittskyddsanmälas
  • beh med vancomycin eller linezolid (Zyvoxid ®)

Screening

  • prov från vestibulum nasi, svalg, perineum, sår, eksem, hudlesioner, insticksställen, KAD-urin
  • pat/personal som de 6 senaste mån vistats eller tjänstgjort på sjukhus eller beh polikliniskt för sår/hudskada
  • utomlands (undantag finns, se lokala PM)
  • tidigare MRSA-positiv pat
  • personal som varit i kontakt med MRSA-smittad person
  • personal får ej delta i sjukhusvård tills neg prover
  • enkelrum tills neg svar

Handläggning av pos patienter

  • isolering, helst enkelrum på infklinik
  • begränsat antal omvårdare, dessa kontrollodlas regelbundet
  • barriärvård, desinfektion
  • följ lokalt PM

MRSE

  • meticillinresistent S. epidermidis (KNS)
  • om förekomst i blododling: bedöm relevans, tag alltid två odlingar, kliniskt avgörande – hur mår pat?
  • CVK, port-à-cath
  • vancomycin iv ger långsam avdödning, nefro- och ototoxiskt

ESBL

Bakgrund

  • Extended Spectrum BetaLactamases, samlingsnamn för en typ av enzymer som bryter ner betalaktamantibiotika (tex penicilliner, cefalosporiner, monobaktamer) inklusive dem med utvidgat spektrum vilket leder till nedsatt känslighet för många preparat
  • oftast hos gramnegativa tarmbakterier såsom E. coli och Klebsiella pneumoniae
  • CTX-M vanligaste varianten
  • ofta assoceriad till annan antibiotikaresistens varför behandlingsval kan bli svårt
  • oftast plasmidburen ⇒ "smittsam resistens"
  • ökande förekomst, numera dubbelt så vanligt som MRSA i Sverige
  • nosokomiala utbrott men finns även i samhället
  • vanligt i bla Sydeuropa, SOAsien, Sydamerika
  • bärarskap kan förekomma under flera månaders tid
  • anmälningspliktig enligt Smittskyddslagen sedan februari 2007, mikrobiologen anmäler

Resistenstyper

ESBLA
  • TEM, SHV, CTX-M, den senare ökar i Europa
  • resistens mot cefalosporiner och penicilliner, ofta mer resistens mot cefotaxim än ceftazidim
ESBLM
  • Klebsiella pneumoniae, E. coli, Proteus mirabilis
  • ampC-gen på stora plasmider med andra resistensgener (multiresistens)
ESBLCARBA

KPC, Klebsiella pneumoniae carbapenemase

  • R för alla betalaktamantibiotika inklusive karbapenemer
  • plasmidmedierad
  • sporadiska utbrott

New Dehli Metallo-betalaktamas (NDM-1)

  • Oxa-48
  • R för alla betalaktamantibiotika inklusive karbapenemer
  • plasmidmedierad
  • Klebisella pneumoniae, E. coli
  • anmälningspliktig även för kliniker, inte bara lab

Riskfaktorer för selektion och spridning av ESBL

  • hög och felaktig antibiotikaanvändning, ssk cefalosporiner och kinoloner
  • långvarig sjukhusvistelse eller långvarig vård på IVA
  • diarré, faeces- eller urininkontinens, sår eller drän, katetrar (KAD, nefrostomi, suprapubis), trakeostomi, gastrostomi, urostomi, kolostomi med höga flöden
  • assisterad andning
  • svår bakomliggande sjukdom, sjukhemsvistelse
  • dålig följsamhet till basala hygienrutiner
  • i öppenvården: ålder över 60 år, diabetes, recidiverande uvi, nyligen sjukhusvårdad, KAD, nyligen antibiotikabehandlad (ssk kinoloner och vissa cefalosporiner)

Screening på lab

  • cefadroxil R testas vidare med cefotaxim och ceftazidim, om en eller båda dessa R görs ",ESBL-test", (enzyminaktivering mha klavulansyra)
  • Citrobacter, Proteus vulgaris, Morganella, Enterobacter, Providencia och Serratia är normalt resistenta mot cefadroxil (Amp C)
  • epidemiologisk typning mha PFGE eller andra metoder

Handläggning

  • screening på alla patienter som vårdats utomlands de senaste 6 månaderna (faeces, i förekommande fall även kateterurin, sår, bukdränage osv)
  • olika rutiner för hur patienterna skall vårdas, enkelrum med eget hygienutrymme är alltid att föredra
  • basala hygienrutiner och god handhygien (även patienten och anhöriga)!
  • ESBL-förekomst skall dokumenteras i journalen
  • kontakta alltid infektionsjour vid val av antbiotika

Behandlingsmöjligheter vid konstaterad ESBL (enligt STRAMA 2007)

  • alltid individuell bedömning efter resistensbesked!
  • vid pyelonefrit kan piperacillin/tazobactam (vid MIC ≤, 8 mg/L) prövas om patienten är kliniskt stabil, ev ertapenem
  • vid pneumoni: karbapenem, ev piperacillin/tazobactam (vid MIC ≤, 8 mg/L) eller cefepim (vid MIC ≤, 1 mg/L)
  • bukinfektion och sepsis: karbapenem, ev med tillägg av en dos aminoglykosid
  • nedre urinvägsinfektion: fosfomycin (Monurol ®, licenspreparat), pivmecillinam (eventuellt i kombination med amoxicillin/klavulansyra), nitrofurantoin
  • vid pc-allergi typ 1 är colistin förstahandsalternativ, tetracykliner i andra hand, dock besvärligt med Proteus, Morganella, Providencia och Serratia

VRE

Bakgrund

  • vancomycinresistenta enterokocker
  • ökar, nosokomiala utbrott, slakterier
  • tre typer av vancomycinresistens (vanA - även resistent mot teikoplanin/Targocid ® , vanB, vanC)
  • enterokocker är naturligt resistenta mot bland annat cefalosporiner och utvecklar nu ökande resistens mot allt fler antibiotika, tex aminoglykosider och kinoloner
  • E. faecium, en art som blir allt vanligare, är resistent mot alla penicilliner och karbapenemer
  • mardrömmen är vancomycinresistenta MRSA...
  • slösa inte med vanco!

Handläggning

  • patienter och personal som screenas för MRSA pga sjukvårdskontakt i utomnordiskt land skall även screenas för VRE
  • isolering/enkelrum
 

  

INFEKTION
-Översikt

Luftvägsinfektioner
-Tonsillit
-Mononukleos
-Difteri
-Epiglottit
-Sinuit
-Akut mediaotit
-Pertussis
-Pneumoni
-Influensa
-Akut bronkit
-Tuberkulos

Urinvägsinfektioner
-Definitioner
-Nedre uvi
-Febril uvi och akut pyelonefrit
-Uvi orsakad av candida

Gastroenteriter och enterokoliter
-Diarré
-Salmonellos
-Shigellos
-Campylobacter
-Yersinios
-Clostridium difficile
-Kolera
-ETEC
-EHEC och HUS
-Toxinenterit
-Virusenterit
-Giardiasis
-Amöbiasis
-Kryptosporidios

CNS-infektioner
-Likvor normalvärden
-Bakteriell meningit
-Serös meningit
-Kryptokockmeningit
-Encefalit
-Virala CNS-infektioner
-Cerebral abscess
-Spinal epiduralabscess
-Neurokirurgiska CNS-infektioner

Skelett- och ledinfektioner
-Diagnostik
-Septisk artrit
-Spondylit
-Osteomyelit
-Ledprotesinfektioner

Infektioner i hud- och mjukdelar
-Sårinfektioner
-Infektion i hårsäckar
-Impetigo
-SSSS, TSS och Kawasaki
-Ektyma
-Eryspielas
-Cellulit och flegmone
-Nekrotiserande mjukdelsinfektioner
-Diabetes och hudinfektioner
-Infekterade bettsår
-Övriga hud- och mjukdelsinfektioner

Invasiva svampinfektioner
-Översikt, riskfaktorer
-Candida
-Aspergillus
-Kryptokocker
-Pneumocystis
-Sällsynta svampar
-Antimykotika, profylax och behandling

Hepatit
-Hepatit diffdiagnoser
-Hepatit A och E
-Hepatit B
-Hepatit C
-Hepatit D

HIV
-Symptom och diagnostik vid HIV
-Antiretroviral behandling vid HIV
-Coinfektioner och opportunistiska infektioner vid HIV
-Smittsamhet och postexpositionsprofylax vid HIV
-HIV hos gravida kvinnor och barn

Övrigt
-Sepsis
-Endokardit
-Immunsuppression
-HTLV
-Herpes simplex
-CMV
-Exantemsjukdomar
-Feber
-Zoonoser
-Tropikmedicin
-Multiresistenta bakterier
-Infektioner i kärlkatetrar/-portar
-Vaccinationer och reseprofylax
-Smittskyddslagen
-Antibiotika
-Diverse infektionsrelaterat

Sidan uppdaterad 2013-04-22
Copyright © Lisa Labbé

Tipsa en vän  Skriv ut sidan
Startsida | Kontakt
 


Tipsa en vän

Meddelande

 


Ditt namn
Din e-postadress


Mottagarens namn
Mottagarens e-postadress


  Avbryt